Jaha, och så försvann jag från bloggen under drygt tre månader... Oops - det var ju inte tanken! Men jag måste medge att instagram är så mycket smidigare och konceptet passar mig utmärkt för tillfället :) Bloggen tänker jag dock hålla vid liv ett tag till, man vet aldrig om/när jag får lust att återkomma på heltid!
Nu tänker jag i alla fall ge er en inblick i vårt julfirande! Firandet som jag medvetet valt att inte instagramma om, mestadels för att telefonen fick vila under julhelgen men också för att jag verkligen ville ge mig hän min lilla familj under helgdagarna... Och fokus på den lilla familjen blev det i allra högsta grad och denna jul kommer för alltid ligga mig varmt om hjärtat!
mina älskade tu
Redan innan liten skrutt var påtänkt och flyttade in i magen hade jag och sambon diskuterat det här med julen och firandet av den... Och till min stora glädje var vi ytterst överens om att från den dagen som vi har barn så kommer julen att firas hemma hos oss, punkt! De som vill fira jul med oss är givetvis hjärtligt välkomna hem till oss men vi tänker inte kånka barn, julklappar och diverse saker i någon bil, punkt! Och så blev det :) Julaftonsmorgon inleddes i lugn och ro, jag kokade risgrynsgröt efter liten skrutts morgonamning och sedan satte vi oss alla till bords under tonerna av ljuv julmusik.
När gröten låg varm i magen la sambon lutfisken i blöt och jag började göra mig i ordning för dagens julfirande. Liten skrutt lekte nöjt och det var en härlig stämning i huset... Ingen stress, inget fläng! Julmaten hade vi förberett så långt som möjligt och de få välvalda julklapparna var för länge sedan inslagna... Liten skrutt sov sin förmiddagslur som vanligt i egen säng och därefter blev det lunch innan vi körde ut till M:s mormor på julkaffe. Cirka en timme var vi borta innan det var dags för liten skrutts middagslur och vi återvände hem. Tummen upp för att försöka bibehålla rutinerna!
ett bord dukat för tre och vita snittamaryllisar
Under tiden som liten skrutt sov dukade jag bordet för tre och lutfisken åkte in i ugnen. Potatisen puttrade på spisen och sambon rörde ihop en vitsås. Så småningom började vi duka fram all julmat och jag skar den hemmagjorda gravade laxen i tunn-tunna skivor. Man skulle kunna tro att halva grannskapet var påväg hem till oss på mat men faktum var att det bara var lilla familjen som åt julmat i detta hem denna jul. Lite ovanligt, det måste jag medge, men absolut inte sämre för det!
julmat för en hel armé - hemlagat såklart
Att detta år få skapa nya traditioner kändes fantastiskt i maggropen! Det fanns ingenting som "måste" vara på ett visst sätt och jag har aldrig tidigare känt mig så lugn och harmonisk som under denna underbara jul. Njaa, nu ljuger jag kanske lite - julmaten var ganska långt samma som tidigare år ;) Potatislåda, morotslåda, senapsgriljerad skinka, rödbetssallad, gravad lax, lutfisk, vitsås och potatis - vårt julbord i ett nötskal! Vi dukade upp allting i köket (à la stående bord) eftersom jag tycker det är så mycket trevligare att se bordsgästerna framom all mat...
Och vi åt och njöt, liten skrutt likaså! Jag har med åren lärt mig att inte frossa så jag var sådär lagom mätt när vi ätit färdigt... Sambon rullade dock från bordet, haha! När vi ätit färdigt slog vi en signal till M:s föräldrar samt "jultomten" för att meddela att vi var redo för julklappsutdelning... Så småningom var det fullt hus och plötsligt bankade det på dörren :)
med stora ögon skulle jultomten granskas
Och givetvis var det jultomten som ville komma in! Det är många år sedan en jultomte varit delaktig under julfirandet så det var fantastiskt härligt att få uppleva julen genom "barnaögon" igen. Liten skrutt hade stött på "jultomten" ett par gånger tidigare detta år (under julöppningen i köpcentret Jumbo samt under julmarknaden här i vår stad) men visst funderade vi en hel del på hur hon skulle reagera och nu var det sanningens ögonblick! Det var med stora ögon som hon såg på honom och hon granskade honom från topp till tå i min trygga famn. Ååh så spännande det var MEN inte en gnutta rädsla i hennes späda kropp! Hon vågade till och med bli fotograferad tillsammans med jultomten och skägget var intressant att fingra på ;)
liten skrutt öppnar sitt första paket med lite assistans från min sida
Och så var ögonblicket här... Stunden som jag ärligt talat hade fasat mest över - julklappsutdelningen. För min del skulle jag kunna slopa allt vad julklappar heter men mitt förslag har mött på tungt artilleri så jag måste väl se mig besegrad. Men med rädsla för att liten skrutt skulle bli överröst med julklappar så hade vi faktiskt inte köpt någonting åt henne. Nada, ingenting! Och tur var det... För helt tillräckligt fick hon ändå - tusen tack "tomten"! Men såhär i efterhand hade det räckt bra med två julklappar, för sedan fanns varken tålamodet eller intresset kvar...
redan på dagen hade jag förberett inför kaffet genom att ställa fram lite i köket
När klapparna var öppnade och en del undanplockat var det dags för kvällsgröt för liten skrutt och kaffe för de vuxnas del. Vid det här laget var liten skrutt extremt uppspelt och intagandet av kvällsgröten blev en fight... Allt kan inte gå som en dans, eller? Men eftersom vi var hemma kunde jag ändå hålla mig relativt lugn, skönt! Annars är jag den som hetsar upp mig i onödan när saker och ting inte går som planerat...
chokladmousse på pepparkaksbotten toppat med en klick grädde och granatäpple
Vi bjöd på en liten, julig dessert till kaffet - alltid gott med någonting sött! Tanken var egentligen att jag och M skulle ha ätit den i samband men julmaten men sedan gjorde jag några fler och vi sparade dem till kaffet i stället :) Efter kaffet blev det kvällsamning och nattning av liten skrutt (som inte ville sova i första taget...) och gästerna började söka sig hemåt. Jag och M städade sedvanligt undan allting innan vi till slut satte oss i soffan framför en film.
Summa summarum: Det blev en helt annorlunda jul jämfört med tidigare år men i och med denna har vi skapat en ny tradition. Vår tradition. Vår jul. Punkt!
KRAM
|| images: paulaspalats.blogspot.com ||
