Om att vara lite veckovill

Jag ser att det är fredag, eller ja, telefonen och datorn påstår det... Mest känns det ju som en helt vanlig måndag, eftersom det rådde "söndags-feeling" här hemma igår och sambon är på jobb idag ;) Men jag glädjer mig åt det faktum att det faktiskt är fredag, för det innebär att sambon jobbar sista dagen innan semestern imorgon, jeij! Och sedan är vi lediga sex veckor tillsammans, innan jag återgår till jobbet och sambon blir hemma med liten skrutt och först i augusti inleds den riktiga jobb-och-lekis-vardagen... Lyx! Trots att det enligt kalendern är lääänge tills den nya vardagen börjar så har jag på känn att sommaren kommer gå i ultrarapid, som vanligt :) Den ena helgen efter den andra är redan bokad och första veckan av semestern kommer vi tillbringa på nordligare breddgrader, på måndag åker vi nämligen upp till mina föräldrar - som jag längtar!

ljusrosa lupiner på vårt matsalsbord, visst ser de lite surrealistiska ut?

Och det ska bli så skönt att komma hemifrån, även om det bara är för några dagar! Jag har noll-inspiration till att fixa och trixa här hemma för tillfället men av erfarenhet vet jag att lusten brukar infinna sig då man varit borta ett tag... Men sedan gör ju sommaren också sitt, för under denna årstid är jag betydligt mycket hellre utomhus! Och utomhus har vi minst sagt att göra och vi behöver inte vara rädda för att bli sysslolösa denna sommar ;) Dessutom är sambon extremt ivrig över att få komma igång "på riktigt", det har liksom inte funnits så mycket tid för trädgårdsarbete för hans del de senaste veckorna... Hoppas ivern bara håller i sig, det finns alltid en liten risk att den avtar när "semester-lunken" infinner sig, hehe!

helt otroligt hur de börjat blomma på bara ett par-tre dagar

Nej nu ska jag ta itu med mina klädskåp! Under veckostädningen igår, som blev lite hastig och lustig, kastade jag bara in alla min kläder som låg här och där - ajajaj Paula! Och jag kan ju berätta att det fanns lite (läs: mycket!) kläder som borde ha vikts in i prydliga högar eller hängts upp på sina trägalgar... För det där med att hitta en outfit när man ska iväg på partaj är inte det lättaste för denna mamman och igår när jag var tröttare än tröttast så var det inte prio ett... Istället tog jag sovmorgon (tack sambon!), bjöds på mat ute hos svärisarna, fick besök av fina vänner på eftermiddag/kvällskvisten och bakade lite smått och gott åt sambon som jobbar sista dagarna på sin nuvarande arbetsplats... Från och med hösten väntar nya utmaningar för hans del och det är med skräckblandad förtjusning som vi väntar på hösten, den nya vardagen för oss alla tre!

Men nu är det fredag, whoppidoo!

KRAM

|| images: paulaspalats.blogspot.com || 

Om ett besök hos en nybakad

Och så blev det onsdag som känns som fredag på grund av helgdagen imorgon! Idag är det en blåsig och gråmulen dag här hos oss i söder och det var vatten- och vindtätt samt varmt som gällde när vi klädde på oss inför förmiddagens utevistelse. Jag och liten skrutt höll oss hemma här på gården idag, då jag hade ett litet projekt att ta mig an, ett projekt som jag inte velat göra då det varit runt 30 grader varmt, pust! Nämligen att kånka på stenar... Men nu är de flyttade och sakta men säkert börjar omgivningen runt mina odlingslådor ta form - min lilla oas i den annars upp- och nervända trädgården :) 

Igår var vi förresten och hälsade på en lite tösabit - en liten nybakad, snusande goding! Jag tror bestämt att jag glömt berätta, men den 10:e maj, alltså för drygt två veckor sedan, blev vår gudson storebror :) På grund av scheman som inte gått ihop så har vi inte haft möjlighet att hälsa på tidigare men nu har vi äntligen kunnat välkomna henne till världen och gratulera lilla familjen! Lilla fröken sov sig igenom vår visit, typiskt, men vi fikade på mumsig rabarberpaj och pratade ikapp om vad som hade hänt sedan sist och hade det allmänt trevligt ändå... Vi får dock lov att boka in ett besök så snart som möjligt igen, för de där små växer ju så otroligt snabbt och snart fyller hon väl fyra år precis som gudsonen gör i sommar, hjälp!

Med oss hade vi en liten gåva i form av yttepyttesmå klädesplagg och jag kan knappt förstå att får lilla skrutt också har varit så liten... Jisses alltså! Jag minns hur mycket jag personligen uppskattade heltäckande, tunna och sköna plagg åt vår skrutt senaste sommar och tänkte mycket på det när jag valde kläder åt den nya familjemedlemmen. Och bland allt fint föll valet till sist på en vit långärmad body med fin volangdetalj vid halsöppningen samt ett par tunna blommiga byxor med mudd både i midjan och i bensluten! Bägge kommer från United Colors of Benetton, om det är någon som undrar :) Jag skulle så gärna ha velat ha likadana byxor åt vår skrutt men det fanns inte så pass stora storlekar, så nu håller jag ögonen öppna för något liknande på annat håll!

Nu ska jag så småningom börja avrunda... När liten skrutt vaknar är det dags för mellis och när pappan i huset kommer hem vid 15-tiden tänkte jag ratta bilen in till stan, det finns nämligen ett paket som väntar på posten :) Ikväll ska jag sedan iväg på galej och vi får allt se när och var kvällen slutar, hehe! Världens bästa sambo stannar hemma och har redan lovat sköta ruljansen imorgon, om jag mot förmodan inte känner mig så pigg och kry ;)

Hoppas ni har en toppen lill-lördag!

KRAM

|| images: paulaspalats.blogspot.com ||

Om att vara en krävande förälder

Hej gråmulna tisdag! Vart tog värmen och solen vägen? Igår tillbringade vi förmiddagen på stranden, lättklädda och med bara fötter... Idag blev det i stället barnvagnspromenad och ett besök till lekparken, i duggregn och med mycket kläder på - det är minsann en varierande väderlek vi har här i vårt land! Men jag klagar inte, att få uppleva dessa olika väderförhållanden gör ju att man uppskattar de fina, varma dagarna lite extra, eller hur? Och ärligt talat behöver jag lite regn och kyla ibland, dagar när man utan minsta dåliga samvete kan vara inomhus, tända några ljus och krypa ihop under en filt i soffan, ställa till med bakning eller storstädning, hinna ikapp med pappersarbetet eller roa sig med lite kreativt skapande... Idag har vädret även gått hand i hand med min sinnesstämning :(

lite ogräs i form av ljusrosa lupiner på vårt köksbord

Efter gårdagens inlägg fick jag rekommendationer om att radera det jag skrev angående liten skrutts dagvårdsbeslut, rader jag skrev i stundens hetta när känslorna hade övertag på mitt rationaliserande... Och som ni säkert förstod på mitt klumpiga uttalande så är både jag och sambon missnöjda med beslutet om dagvårdsplats åt vår dotter. Därmed har vi använt vår rätt att överklaga och det var det jag syftade på med att "bollen har redan satts i rullning". Jag brukar inte ta ställning till diverse frågor här på bloggen, dels för att jag i första hand skriver för att hålla min familj och mina vänner uppdaterade om vad som händer i mitt liv (avståndet gör nämligen att vi inte har så mycket kontakt) men dels även för att göra någonting av den mängd fotografier jag dagligen tar! Dessutom trivs jag med att "skriva dagbok" och att jag sedan har goa människor som följer mig och kommenterar nu som då är verkligen en bonus, en bonus som värmer och glädjer mig något enormt :)

lupiner som förhoppningsvis tar sig och börjar blomma där i vasen

Men nu blev jag extremt upprörd över beslutet, inte över det faktum att vi fick plats där vi fick, utan först och främst med tanke på att vi inte fick en plats i enlighet med våra tre önskemål. Våra angivna alternativ verkade inte ha tagits i beaktande och i stället fick liten skrutt plats på ett ställe som vi inte ens hade haft i åtanke... Och jag frågar mig HUR man kan placera ett barn utanför ramen för den skriftliga dagvårdsansökan utan att ha varit i kontakt med föräldrarna? Dessutom, när man som vi bor i en relativt liten kommun, hör man ju saker och ting "på stan" och min magkänsla protesterade starkt till denna dagvårdsplats! Nu, innan jag går vidare i mitt resonerade vill jag framhålla att det jag skriver här är i form av förälder, i form av en mamma som bara vill sitt barns bästa - och då kan känslorna gå lite överstyr... 

min efter-lunchen-kaffekopp, ack så välbehövlig!

Jag nämnde tidigare att vi snabbt tog tag i saken och överklagade beslutet, vi ringde några samtal och av tidigare erfarenheter vet jag ju att det mesta går att lösa! Det gäller bara att ha rätt inställning... Men när det kom till detta var jag verkligen knäckt och här hemma diskuterade vi redan att jag skulle bli hemma med liten skrutt, skit i att jag vill tillbaka till arbetslivet - det ska inte ske på bekostnad av vår dotters välmående! Och så fällde jag några tårar, eller ja, stortjöt, när jag informerade chefen om att jag eventuellt inte kommer på jobb igen i juli... Lyckligtvis är fördelarna ändå många med att bo i en liten kommun, vi har blivit väl bemötta trots vårt krånglande och fått höra goda motiveringar till varför beslutet blev som det blev - men det kändes ändå inte rätt!

en kaffekopp som främst behövdes för att reda ut lite tankar och funderingar

Under dagens lopp har jag suttit i telefonen och diskuterat med inblandade parter ett flertal gånger och jag tackar ödmjukast för all den förståelse som mitt uppskärrade mammahjärta fått. Efter lite pusslande kunde vi mötas halvvägs och liten skrutt kommer inleda sin dagvårdskarriär på den plats som vi hade angett som andrahandsalternativ! Gladast är jag över att det inte behövde ske på bekostnad av någon annans dagvårdsplats, det skulle jag aldrig ha godkänt, utan ändringarna har kunnat ske i samförstånd med alla parter :) Nackdelen med att bo i en liten kommun är dock att jag nu kommer vara svartmålad som en jobbig och krävande förälder, men det kan jag ta! Och som en klok människa sa åt mig igår: "Ingen annan kämpar för ditt barns bästa och när det gäller ens egna barn går man genom eld om det så skulle behövas!"

Med det sagt sätter jag punkt...

KRAM

|| images: paulaspalats.blogspot.com ||