Om att vara en krävande förälder

Hej gråmulna tisdag! Vart tog värmen och solen vägen? Igår tillbringade vi förmiddagen på stranden, lättklädda och med bara fötter... Idag blev det i stället barnvagnspromenad och ett besök till lekparken, i duggregn och med mycket kläder på - det är minsann en varierande väderlek vi har här i vårt land! Men jag klagar inte, att få uppleva dessa olika väderförhållanden gör ju att man uppskattar de fina, varma dagarna lite extra, eller hur? Och ärligt talat behöver jag lite regn och kyla ibland, dagar när man utan minsta dåliga samvete kan vara inomhus, tända några ljus och krypa ihop under en filt i soffan, ställa till med bakning eller storstädning, hinna ikapp med pappersarbetet eller roa sig med lite kreativt skapande... Idag har vädret även gått hand i hand med min sinnesstämning :(

lite ogräs i form av ljusrosa lupiner på vårt köksbord

Efter gårdagens inlägg fick jag rekommendationer om att radera det jag skrev angående liten skrutts dagvårdsbeslut, rader jag skrev i stundens hetta när känslorna hade övertag på mitt rationaliserande... Och som ni säkert förstod på mitt klumpiga uttalande så är både jag och sambon missnöjda med beslutet om dagvårdsplats åt vår dotter. Därmed har vi använt vår rätt att överklaga och det var det jag syftade på med att "bollen har redan satts i rullning". Jag brukar inte ta ställning till diverse frågor här på bloggen, dels för att jag i första hand skriver för att hålla min familj och mina vänner uppdaterade om vad som händer i mitt liv (avståndet gör nämligen att vi inte har så mycket kontakt) men dels även för att göra någonting av den mängd fotografier jag dagligen tar! Dessutom trivs jag med att "skriva dagbok" och att jag sedan har goa människor som följer mig och kommenterar nu som då är verkligen en bonus, en bonus som värmer och glädjer mig något enormt :)

lupiner som förhoppningsvis tar sig och börjar blomma där i vasen

Men nu blev jag extremt upprörd över beslutet, inte över det faktum att vi fick plats där vi fick, utan först och främst med tanke på att vi inte fick en plats i enlighet med våra tre önskemål. Våra angivna alternativ verkade inte ha tagits i beaktande och i stället fick liten skrutt plats på ett ställe som vi inte ens hade haft i åtanke... Och jag frågar mig HUR man kan placera ett barn utanför ramen för den skriftliga dagvårdsansökan utan att ha varit i kontakt med föräldrarna? Dessutom, när man som vi bor i en relativt liten kommun, hör man ju saker och ting "på stan" och min magkänsla protesterade starkt till denna dagvårdsplats! Nu, innan jag går vidare i mitt resonerade vill jag framhålla att det jag skriver här är i form av förälder, i form av en mamma som bara vill sitt barns bästa - och då kan känslorna gå lite överstyr... 

min efter-lunchen-kaffekopp, ack så välbehövlig!

Jag nämnde tidigare att vi snabbt tog tag i saken och överklagade beslutet, vi ringde några samtal och av tidigare erfarenheter vet jag ju att det mesta går att lösa! Det gäller bara att ha rätt inställning... Men när det kom till detta var jag verkligen knäckt och här hemma diskuterade vi redan att jag skulle bli hemma med liten skrutt, skit i att jag vill tillbaka till arbetslivet - det ska inte ske på bekostnad av vår dotters välmående! Och så fällde jag några tårar, eller ja, stortjöt, när jag informerade chefen om att jag eventuellt inte kommer på jobb igen i juli... Lyckligtvis är fördelarna ändå många med att bo i en liten kommun, vi har blivit väl bemötta trots vårt krånglande och fått höra goda motiveringar till varför beslutet blev som det blev - men det kändes ändå inte rätt!

en kaffekopp som främst behövdes för att reda ut lite tankar och funderingar

Under dagens lopp har jag suttit i telefonen och diskuterat med inblandade parter ett flertal gånger och jag tackar ödmjukast för all den förståelse som mitt uppskärrade mammahjärta fått. Efter lite pusslande kunde vi mötas halvvägs och liten skrutt kommer inleda sin dagvårdskarriär på den plats som vi hade angett som andrahandsalternativ! Gladast är jag över att det inte behövde ske på bekostnad av någon annans dagvårdsplats, det skulle jag aldrig ha godkänt, utan ändringarna har kunnat ske i samförstånd med alla parter :) Nackdelen med att bo i en liten kommun är dock att jag nu kommer vara svartmålad som en jobbig och krävande förälder, men det kan jag ta! Och som en klok människa sa åt mig igår: "Ingen annan kämpar för ditt barns bästa och när det gäller ens egna barn går man genom eld om det så skulle behövas!"

Med det sagt sätter jag punkt...

KRAM

|| images: paulaspalats.blogspot.com ||