TBT (ThrowBack Thursday) är ett återkommande uttryck på Instagram och innebär att man publicerar ett foto från förr, samt eventuellt beskriver vilket minne som väcks till liv. Idag känner jag för att blicka tillbaka lite här inne på bloggen för det är nämligen precis ETT ÅR sedan vår lilla skrutt döptes :) Kan knappt förstå att det redan är ett år sedan som vår sötnöt gallskrek igenom sin korta men fina dopceremoni - det känns som igår!
den 30 mars ifjol var det strålande solsken, precis som idag, men det låg mängder med snö på marken
Vid tidpunkten var liten skrutt drygt 2 månader gammal och från att ha varit en nöjd och belåten liten bäääbis hade hon plötsligt fått rysliga besvär med magen :( Vid provade det ena efter det andra, bland annat babymassage och något pulver från apoteket som man skulle blanda med bröstmjölken, men utan resultat! Och vår lilla tös blev bara olyckligare och olyckligare... Till sist ville jag testa på regelbundet matschema, att äta vid bestämda tider och verkligen truga i henne mat under de stunderna och utöver de tiderna var "mjölkfabriken" stängd... Hemskt kanske vissa kan tycka, men bara efter några dagar märkte vi fantastiska resultat och liten skrutt åt och sov som en liten bäääbis bör :)
liten skrutt i sin gudmors trygga famn och prästen som tog liten skrutts dagsform med ro
Men jaa, dopet :) Liten skrutts gudmor var en klippa den dagen och jag vet ärligt talat inte vad jag skulle ha gjort utan henne... Först och främst blev vi lite sena till kyrkan (fy då, jag som håller hårt vid att vara punktlig och gärna kommer i god tid före utsatt klockslag), lägg sedan till liten skrutts humör och den inneboende stressen över att dopkaffet skulle äga rum hemma hos oss... Ingenting jag kunde påverka just då men det var så skönt att bara genom en blick åt gudmor E:s håll känna hennes lugn och försöka andas ut! Vad skulle man göra utan sina bästa vänner? Vi saknar dig E!
en klassisk prinsesstårta, homemade såklart, med en äkta ros på toppen
Dopkaffet hölls som sagt hemma och med en missnöjd skrutt så blev inte så många fotografier tagna, tyvärr... Men i stundens hetta låg allt fokus på dottern, precis som sig bör! Vi valde att ha ett litet, gemytligt dop för bara de allra närmaste och då tyckte vi att kaffebjudningen gott och väl kunde hållas hemma. Och jag som älskar att ställa i ordning inför diverse festligheter led ju inte direkt ;) Men såhär i efterhand har jag inte så många minnen av själva dopkaffet, kommer mest ihåg att det var ett evigt springande mellan gästerna och liten skrutt som inte fann någon ro att sova i vagnen...
Summa summarum: en stressig dag med en ledsen skrutt och ett mammahjärta som led men likväl en dag som ALLTID kommer att vara speciell! Och idag, ett år senare - jaa idag har vi skrattat och stojat, njutit av det underbara vårvädret och ätit god mat hos svärföräldrarna... Lägg till en stor dos kärlek med en massa pussar och kramar och ni har vår dag i ett nötskal! Har jag sagt att livet ler :)
Lev i nuet men förträng inte det förgångna,
du är inte den du är för intet!
KRAM
|| images: paulaspalats.blogspot.com ||
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar