Om att filosofera


Så här fint var det en morgon innan jag begav mig på jobb en dag i slutet av oktober. Vattenytan låg spegelblank utanför vårt fönster och ett tunt snötäcke hade bildats på marken under nattens lopp. Solens första strålar kämpade igenom dimman och man kunde ana att det skulle bli en vacker dag...

Jag är lycklig över att få ha vattnet så nära. 
Jag är lycklig över att djur och natur finns bakom husknuten.
Jag är lycklig över tystheten som råder runtomkring.
Min kropp och min själ behöver det.

Jag är tacksam över de fjuttiga 5 km det är in till torget.
Jag är tacksam över förbindelserna till huvudstaden.
Jag är tacksam över asfalterad väg och gatubelysning hem till oss.
Min rastlöshet och bekvämlighet behöver det.

Olika behov - samma person.


{ image: paulaspalats.blogspot.com }

1 kommentar:

  1. Åhh, så vacker bild!
    Underbart att ha vattnet nära, det saknar jag mest sen vi bytte stad. Hade havsutsikt tidigare och det finns inget som går upp emot det:)

    Ha en fin kväll! /Kram

    SvaraRadera