Om berg och dalar som småbarnsförälder

Vissa dagar suger vår lilla skrutt verkligen musten ur mig! I nuläget mer än vanligt då nätterna krånglar och dagarna på så vis också blir lidande... Men det finns ju liksom ingen paus-knapp så det är bara att försöka bita ihop och le :) Dessa dagar är jag dock extremt tacksam över min underbara sambo, han som ställer upp i vått och torrt och ger mig välbehövliga sovmorgnar och den där "egentiden" som är så dyrbar som småbarnsförälder! Vad skulle jag göra utan honom? En stor eloge till alla ensamförsörjare - ni gör ett grymt jobb!

Men det finns ju så många guldkorn också och de väger helt klart upp de där "jobbiga" stunderna! Som idag till exempel när vår lilla skrutt för allra första gången fick åka pulka - oj så roligt hon tyckte att det var :) Egentligen visste jag inte vad jag skulle tycka när snön började dala ner igår, den borde ju liksom ha kommit för länge sedan kan jag tycka... Men det är bara att gilla läget när vädergudarna har bestämt sig! Så vi klädde oss varmt och körde ut till A:s farföräldrar och höll tummarna för att det skulle finnas en pulka hemma hos dem (för någon sådan har vi ju inte införskaffat oss i.o.m. denna snöfria-vinter) och jaa, visst fanns det en! Så det blev allt några åk hemma på sambons barndomsgård :) 

magläge nerför backen var en favorit

men sittandes gick också bra

Vår lilla skrutt blir 1 år nu i slutet av månaden, den 27:e närmare bestämt, och vissa dagar kan jag verkligen fundera över hur tiden har kunnat gå så fort? Känner återigen stor tacksamhet, och den här gången över det faktum att jag har haft möjlighet att få vara hemma tillsammans med henne! Jag vet att alla inte har den förmånen så jag har försökt njuta av varenda sekund, inte lätt alla gånger men det behöver det inte vara heller... Glad över att det är just jag som fanns bredvid när hon bl.a. kröp första gången, när första risgrynet sprack igenom, när hon sa första ordet, när hon började vinka, när hon klappade händer första gången och när hon tog sitt första steg! Och vet ni vad, idag har hon gått tre steg, så vi får allt se om hon går obehindrat till ettårsdagen :) Stolt mamma kan jag medge!

Nej, nu ska jag ta natten! Kram på er och på återseende!

|| images: paulaspalats.blogspot.com ||